Harmoni

Det går riktigt bra på jobbet nu, säljer som en galning :) trivs verkligen där. Kul när man slår rekord. Eftersom jag har sådan erfarenhet av sälj så har jag blivit den som ger råd och tips till andra. Ovant för mig men lärorikt. Att arbeta mot den norska marknaden är så spännande och en riktigt bra erfarenhet. Trodde först att det skulle bli problem med språket men det är bara någon enstaka gång som man inte förstått, händer det så får vi hjälp. Hoppas nu bara vi får fortsätta.

Min fru mår bättre och bättre, märks väldigt tydligt. Visst, ibland så blir det bakslag men färre och färre. Jag fortsätter att ta hand om det mesta här hemma och jag trivs med det, skönt att känna sig behövd. Barnen har haft en jobbig period som lösts sig nu som tur är men det har varit mycket tankar och prat. Så mycket som dom små få gå igenom, hoppas nu dom får en tid med lugn och ro.

Dom är verkligen värda det.

Cancer

Det finns en film på youtube som heter Det är okej att känna som handlar om unga människor som har eller haft cancer. Den är så fruktansvärt viktig och jag hoppas att alla ser den för, både för sin egen och andras skull. Självklart så berör den mig personligen och hade jag sett den filmen när jag fick cancer så hade jag gått till läkaren innan det hade hunnit sprida sig. Jag väntade nämligen i över 2 månader innan jag sökte hjälp, dumt men jag visste inte bättre. Visste knappt vad cancer var och att jag skulle få det var ju helt otänkbart, fanns inte i min värld. Till slut så hade jag inget val utan gick till läkaren och fick det fruktansvärda beskedet, du har cancer som spridit sig till magen. Den går att bota men det krävs operationer och cellgifter. Efter det så är det lite diffust för mig, allt gick så snabbt från besked till start av behandling att jag har svårt att komma ihåg allt som hände. Min första operation var där emellan någonstans som gick bra. Sedan började månader av helvete med illamående och skallighet, lyckades faktiskt inte kräkas en enda gång vilket var bra då man behöver all energi man kan få. Men man mår liksom dåligt dygnet runt av gifterna, som en lång influensa.

Jag hade en centralvenkateter inopererad ungefär vid hjärtat så att cellgifterna obehindrat kunde komma in i min kropp. Den minioperationen var riktigt obehaglig, man låg på en slags brits som kunde tippa framåt så jag låg med huvudet neråt. Sedan med bedövning såklart så skulle en läkare hitta en ven där slangen skulle kopplas in, man kände hur det rörde sig långt ner under huden. Riktigt jobbigt faktiskt. Ibland under cellgiftsbehandlingarna så hoppade slangen ur sitt läge och då vart det tillbaks till britsen för att sätta den rätt. Jag minns en gång speciellt då jag sydde utan bedövning, man sydde fast katetern på huden så man alltid hade den på sig. Det gjorde ont kan jag säga.

När hela cellgiftsbehandlingen var slut så gjorde jag min sista operation som var att rensa området kring magen dit cancern hade spridit sig. Fy fan vilken operation, när jag vaknade upp hade jag så jädrans ont, inte ens ryggmärgsbedövning hjälpte. Dom hade ju öppnat ett område från solar plexus ner till en bra bit under navel och häftat ihop mig med speciella läkarhäftklammers. På det så skulle jag upp och röra på mig. Gick sådär men man var tvungen. Nu var jag frisk iallafall :) sedan så följde nästan 9 år av regelbundna kontroller då man var orolig att cancern kommit tillbaka men peppar peppar, jag är fortfarande frisk. Någorlunda iallafall, hihi.

Tänk vad livet kan förändras snabbt.