Otroligt!

Har varit en intensiv höst och vår med mycket intressanta händelser. En sak är säker, livet kan ändras så fruktansvärt snabbt. Denna gången äntligen till det positiva. I höstas så kände jag direkt att jobbet jag hade inte passade mig och visade därför mitt intresse för ett annat inom samma företag, det jobbet fick jag för några veckor sedan. Teknisk support åt ett känt företag. Utbildningen började och allt gick kanon, jag fick syssla med det jag har som hobby. Kändes som jag redan kunde allt och när vi väl tog emot samtal så hjälpte jag kunderna grymt bra. Vi blev en bra grupp med skratt och även stöd.
Ett samtal från en gammal arbetsgivare skulle vända upp och ner på allt detta :) en helt otrolig händelse som igentligen aldrig händer. För 4 år sedan hade jag det roligaste jobbet jag någonsin haft, orderadministratör. Precis så som jag vill jobba och med en arbetsgivare som var helt perfekt för mig. Tyvärr så blev det inte långvarigt av olika skäl, har ofta tänkt på hur mycket jag utvecklades och lärde mig där. Även tänkt att ringa och kolla läget men det har aldrig blivit av.
Så kom det där samtalet, en tjänst hade blivit ledig och min chef jag hade där tänkte direkt på mig. Helt otroligt. Jag tvekade inte en enda sekund. Allt gick så jävla snabbt att jag fortfarande inte har fattat det, äntligen ett riktigt jobb. Ett jobb med bra lön, roliga arbetsuppgifter och bra kollegor. Stabilt och efterlängtat. En chans till mer utveckling och även större arbetsuppgifter. Jag kommer jobba hårt som fan och visa framfötterna och på så sätt göra mig oumbärlig.

Tänk att detta hände mig, just mig...

Harmoni

Det går riktigt bra på jobbet nu, säljer som en galning :) trivs verkligen där. Kul när man slår rekord. Eftersom jag har sådan erfarenhet av sälj så har jag blivit den som ger råd och tips till andra. Ovant för mig men lärorikt. Att arbeta mot den norska marknaden är så spännande och en riktigt bra erfarenhet. Trodde först att det skulle bli problem med språket men det är bara någon enstaka gång som man inte förstått, händer det så får vi hjälp. Hoppas nu bara vi får fortsätta.

Min fru mår bättre och bättre, märks väldigt tydligt. Visst, ibland så blir det bakslag men färre och färre. Jag fortsätter att ta hand om det mesta här hemma och jag trivs med det, skönt att känna sig behövd. Barnen har haft en jobbig period som lösts sig nu som tur är men det har varit mycket tankar och prat. Så mycket som dom små få gå igenom, hoppas nu dom får en tid med lugn och ro.

Dom är verkligen värda det.

Cancer

Det finns en film på youtube som heter Det är okej att känna som handlar om unga människor som har eller haft cancer. Den är så fruktansvärt viktig och jag hoppas att alla ser den för, både för sin egen och andras skull. Självklart så berör den mig personligen och hade jag sett den filmen när jag fick cancer så hade jag gått till läkaren innan det hade hunnit sprida sig. Jag väntade nämligen i över 2 månader innan jag sökte hjälp, dumt men jag visste inte bättre. Visste knappt vad cancer var och att jag skulle få det var ju helt otänkbart, fanns inte i min värld. Till slut så hade jag inget val utan gick till läkaren och fick det fruktansvärda beskedet, du har cancer som spridit sig till magen. Den går att bota men det krävs operationer och cellgifter. Efter det så är det lite diffust för mig, allt gick så snabbt från besked till start av behandling att jag har svårt att komma ihåg allt som hände. Min första operation var där emellan någonstans som gick bra. Sedan började månader av helvete med illamående och skallighet, lyckades faktiskt inte kräkas en enda gång vilket var bra då man behöver all energi man kan få. Men man mår liksom dåligt dygnet runt av gifterna, som en lång influensa.

Jag hade en centralvenkateter inopererad ungefär vid hjärtat så att cellgifterna obehindrat kunde komma in i min kropp. Den minioperationen var riktigt obehaglig, man låg på en slags brits som kunde tippa framåt så jag låg med huvudet neråt. Sedan med bedövning såklart så skulle en läkare hitta en ven där slangen skulle kopplas in, man kände hur det rörde sig långt ner under huden. Riktigt jobbigt faktiskt. Ibland under cellgiftsbehandlingarna så hoppade slangen ur sitt läge och då vart det tillbaks till britsen för att sätta den rätt. Jag minns en gång speciellt då jag sydde utan bedövning, man sydde fast katetern på huden så man alltid hade den på sig. Det gjorde ont kan jag säga.

När hela cellgiftsbehandlingen var slut så gjorde jag min sista operation som var att rensa området kring magen dit cancern hade spridit sig. Fy fan vilken operation, när jag vaknade upp hade jag så jädrans ont, inte ens ryggmärgsbedövning hjälpte. Dom hade ju öppnat ett område från solar plexus ner till en bra bit under navel och häftat ihop mig med speciella läkarhäftklammers. På det så skulle jag upp och röra på mig. Gick sådär men man var tvungen. Nu var jag frisk iallafall :) sedan så följde nästan 9 år av regelbundna kontroller då man var orolig att cancern kommit tillbaka men peppar peppar, jag är fortfarande frisk. Någorlunda iallafall, hihi.

Tänk vad livet kan förändras snabbt.

Summering

Har varit så mycket ett tag att jag inte hunnit skriva, jobbet tar all min tid just nu. Efter en veckas utbildning så har vi nu jobbat skarpt i några dagar och jag har redan sålt :) kul. Skönast är att slippa gå med ångest till jobbet varje dag som jag gjort många gånger på andra jobb. Nu vaknar man på morgon och tycker att det skall bli roligt att få komma dit. Vi är ett gott gäng som alla är lika hungriga och det smittar av sig så man presterar ännu bättre, hoppas bara vi får fortsätta med projektet. Skulle vara tråkig efter alla timmar av utbildning vi fått men skulle det hända så löses det med. Finns mycket annat att göra där jag jobbar, känns som ett ställe där jag kan stanna länge. Mitt mål är ju att bli teamleader och hoppas på att den möjligheten dyker upp i framtiden. Bra att ha ett mål.

Hemma så funkar det bättre och bättre, mycket har att göra med mitt nya jobb men också för att frugan mår bättre. Hon skall gå upp i tid på jobbet på prov och är självklart nervös men förväntansfull. Barnen mår bra förutom att lilltjejen är förkyld men är nu på bättringsvägen. Mycket skit som går just nu och alla verkar vara lite småsjuka, själv har jag haft feber och ont i halsen i ett par dagar. Man ser folk överallt som nyser och snorar. Så länge det inte är magsjuka så är allt ok,
usch. Värsta jag vet ärligt talat och faktiskt så har vi varit skonade ifrån det i många år nu men man vet ju aldrig.

Det är ju dessa tider nu.

Nytt jobb

Detta jobb känns så rätt, kommer att jobba med sådant som jag verkligen gillar. Sen att man kommer att rikta sig mot kapitalstarka norska företag är ju något som hjälper en del :) tänk om jag hittat rätt denna gång, tänk om detta är det som jag letat efter. Hur som helst så blir det nya rutiner och nya kollegor, grymt kul!
Min fru blev så glad att hon började gråta när jag berättade att jag fått jobbet och sa att jag verkligen är värd ett sådant jobb. Att hon mår bra är det viktigaste för mig, nu har jag något som kan ge en stadig inkomst. Sedan att hon är stolt över mig känns riktigt bra ;) det är ju så att mår hon bättre så mår jag bättre. Jobbet startar troligen i slutet av nästa vecka för att sedan veckan efter bli utbildad, nya erfarenheter och nya kunskaper. Det som känns så jäkla kul är att det inte bara är sälj utan det är också all administration, precis sådant som jag vill göra. Att även få höra att det finns utvecklingsmöjligheter så börjar fantasin att flöda, jag siktar ju på ett chefsjobb i slutändan.
Kommer bli en mycket intressant tid framöver.

Annars så funkar det bra hemma, frugan mår bättre och bättre tycker jag. Självklart har hon sämre dagar men inte lika ofta längre. Stolt över henne. Barnen har börjat skolan och självklart är det mycket nytt för dom, brukar ju vara så. Vi finns där och lyssnar när dom vill berätta. Tonårstiden är ju svår och komplicerad, man får försöka göra den lite lättare för dom på något sätt. Det handlar ju om att hitta sig själv och sina intressen.

Själv hade jag behövt all hjälp jag kunnat få men inte fick.

Förändring

Jobbet var inte riktigt som jag hade tänkt mig så istället för att sitta där och försöka ännu mer så tog jag och min chef beslutet att detta inte var rätt för mig. Synd verkligen för jag trivdes med kollegorna och rutinerna, men jag måste kunna försörja min familj. Jobbet var kul för jag älskar att prata med människor och när man får den där speciella kontakten med en kund så gör det att man orkar fortsätta. I slutändan har man ju fått en ny erfarenhet och säkert något man kan ta med sig till nästa jobb. Samma dag som jag slutade så ringde jag på ett annat jobb och fick komma till intervju nästa dag, här finns ingen rast och ro :) redan samma dag efter intervjun så hade jag gått vidare till sista och avgörande intervjun som är imorgon. Skall bli riktigt kul.

Jobbet är inom telecom, mobiltelefoni och bredband mot den norska marknaden. Administration, sälj och ordermottagning är precis det som jag vill arbeta med, helst också vara teamleader för en grupp människor. Jag skulle vara perfekt för det och det är det jag tänker bli. Det gäller bara att hitta jobbet som låter mig genomföra det.

Tänk om det blir nu?

Tankar

Det går bättre och bättre på jobbet, har sålt varje dag nu sedan jag började. Fick förlängning efter provperioden så nu har jag ett fast jobb :) känns konstigt men samtidigt väldigt kul. Har ganska udda kollegor men man måste nog vara det för att klara av det vi gör. Det är ett krävande jobb som behöver full fokus, hela tiden. Men ger man sitt allt så får man så mycket tillbaka.
Har nog aldrig jobbat så hårt i hela mitt liv som jag gör nu, är riktigt trött när jag kommer hem på dagarna. Är en skön trötthet i och för sig för då har man ju uträttat något. Något som är riktigt jobbigt dock är att jag inte träffar min familj så mycket nu, saknar dom verkligen. Helgerna är så korta känns det som och det är så mycket som skall hinnas med. Man får göra det bästa av situationen.

Är så stolt över min fru som just nu är inne i en jobbig period men kämpar så otroligt mycket, I love her more than life itself. Jag gör allt för att underlätta hennes vardag och jag tycker faktiskt att jag lyckas med det. Finns inga ord som beskriver hur mycket hon ställt upp för mig och äntligen är det ombytta roller om jag får uttrycka mig så. Livet har en förmåga att bita dig i arslet när du minst anar det. Allt kommer bli bra, det får ta den tid det tar.

Och jag kommer finnas där hela tiden.