Harmoni

Det går riktigt bra på jobbet nu, säljer som en galning :) trivs verkligen där. Kul när man slår rekord. Eftersom jag har sådan erfarenhet av sälj så har jag blivit den som ger råd och tips till andra. Ovant för mig men lärorikt. Att arbeta mot den norska marknaden är så spännande och en riktigt bra erfarenhet. Trodde först att det skulle bli problem med språket men det är bara någon enstaka gång som man inte förstått, händer det så får vi hjälp. Hoppas nu bara vi får fortsätta.

Min fru mår bättre och bättre, märks väldigt tydligt. Visst, ibland så blir det bakslag men färre och färre. Jag fortsätter att ta hand om det mesta här hemma och jag trivs med det, skönt att känna sig behövd. Barnen har haft en jobbig period som lösts sig nu som tur är men det har varit mycket tankar och prat. Så mycket som dom små få gå igenom, hoppas nu dom får en tid med lugn och ro.

Dom är verkligen värda det.

Cancer

Det finns en film på youtube som heter Det är okej att känna som handlar om unga människor som har eller haft cancer. Den är så fruktansvärt viktig och jag hoppas att alla ser den för, både för sin egen och andras skull. Självklart så berör den mig personligen och hade jag sett den filmen när jag fick cancer så hade jag gått till läkaren innan det hade hunnit sprida sig. Jag väntade nämligen i över 2 månader innan jag sökte hjälp, dumt men jag visste inte bättre. Visste knappt vad cancer var och att jag skulle få det var ju helt otänkbart, fanns inte i min värld. Till slut så hade jag inget val utan gick till läkaren och fick det fruktansvärda beskedet, du har cancer som spridit sig till magen. Den går att bota men det krävs operationer och cellgifter. Efter det så är det lite diffust för mig, allt gick så snabbt från besked till start av behandling att jag har svårt att komma ihåg allt som hände. Min första operation var där emellan någonstans som gick bra. Sedan började månader av helvete med illamående och skallighet, lyckades faktiskt inte kräkas en enda gång vilket var bra då man behöver all energi man kan få. Men man mår liksom dåligt dygnet runt av gifterna, som en lång influensa.

Jag hade en centralvenkateter inopererad ungefär vid hjärtat så att cellgifterna obehindrat kunde komma in i min kropp. Den minioperationen var riktigt obehaglig, man låg på en slags brits som kunde tippa framåt så jag låg med huvudet neråt. Sedan med bedövning såklart så skulle en läkare hitta en ven där slangen skulle kopplas in, man kände hur det rörde sig långt ner under huden. Riktigt jobbigt faktiskt. Ibland under cellgiftsbehandlingarna så hoppade slangen ur sitt läge och då vart det tillbaks till britsen för att sätta den rätt. Jag minns en gång speciellt då jag sydde utan bedövning, man sydde fast katetern på huden så man alltid hade den på sig. Det gjorde ont kan jag säga.

När hela cellgiftsbehandlingen var slut så gjorde jag min sista operation som var att rensa området kring magen dit cancern hade spridit sig. Fy fan vilken operation, när jag vaknade upp hade jag så jädrans ont, inte ens ryggmärgsbedövning hjälpte. Dom hade ju öppnat ett område från solar plexus ner till en bra bit under navel och häftat ihop mig med speciella läkarhäftklammers. På det så skulle jag upp och röra på mig. Gick sådär men man var tvungen. Nu var jag frisk iallafall :) sedan så följde nästan 9 år av regelbundna kontroller då man var orolig att cancern kommit tillbaka men peppar peppar, jag är fortfarande frisk. Någorlunda iallafall, hihi.

Tänk vad livet kan förändras snabbt.

Summering

Har varit så mycket ett tag att jag inte hunnit skriva, jobbet tar all min tid just nu. Efter en veckas utbildning så har vi nu jobbat skarpt i några dagar och jag har redan sålt :) kul. Skönast är att slippa gå med ångest till jobbet varje dag som jag gjort många gånger på andra jobb. Nu vaknar man på morgon och tycker att det skall bli roligt att få komma dit. Vi är ett gott gäng som alla är lika hungriga och det smittar av sig så man presterar ännu bättre, hoppas bara vi får fortsätta med projektet. Skulle vara tråkig efter alla timmar av utbildning vi fått men skulle det hända så löses det med. Finns mycket annat att göra där jag jobbar, känns som ett ställe där jag kan stanna länge. Mitt mål är ju att bli teamleader och hoppas på att den möjligheten dyker upp i framtiden. Bra att ha ett mål.

Hemma så funkar det bättre och bättre, mycket har att göra med mitt nya jobb men också för att frugan mår bättre. Hon skall gå upp i tid på jobbet på prov och är självklart nervös men förväntansfull. Barnen mår bra förutom att lilltjejen är förkyld men är nu på bättringsvägen. Mycket skit som går just nu och alla verkar vara lite småsjuka, själv har jag haft feber och ont i halsen i ett par dagar. Man ser folk överallt som nyser och snorar. Så länge det inte är magsjuka så är allt ok,
usch. Värsta jag vet ärligt talat och faktiskt så har vi varit skonade ifrån det i många år nu men man vet ju aldrig.

Det är ju dessa tider nu.

Nytt jobb

Detta jobb känns så rätt, kommer att jobba med sådant som jag verkligen gillar. Sen att man kommer att rikta sig mot kapitalstarka norska företag är ju något som hjälper en del :) tänk om jag hittat rätt denna gång, tänk om detta är det som jag letat efter. Hur som helst så blir det nya rutiner och nya kollegor, grymt kul!
Min fru blev så glad att hon började gråta när jag berättade att jag fått jobbet och sa att jag verkligen är värd ett sådant jobb. Att hon mår bra är det viktigaste för mig, nu har jag något som kan ge en stadig inkomst. Sedan att hon är stolt över mig känns riktigt bra ;) det är ju så att mår hon bättre så mår jag bättre. Jobbet startar troligen i slutet av nästa vecka för att sedan veckan efter bli utbildad, nya erfarenheter och nya kunskaper. Det som känns så jäkla kul är att det inte bara är sälj utan det är också all administration, precis sådant som jag vill göra. Att även få höra att det finns utvecklingsmöjligheter så börjar fantasin att flöda, jag siktar ju på ett chefsjobb i slutändan.
Kommer bli en mycket intressant tid framöver.

Annars så funkar det bra hemma, frugan mår bättre och bättre tycker jag. Självklart har hon sämre dagar men inte lika ofta längre. Stolt över henne. Barnen har börjat skolan och självklart är det mycket nytt för dom, brukar ju vara så. Vi finns där och lyssnar när dom vill berätta. Tonårstiden är ju svår och komplicerad, man får försöka göra den lite lättare för dom på något sätt. Det handlar ju om att hitta sig själv och sina intressen.

Själv hade jag behövt all hjälp jag kunnat få men inte fick.

Förändring

Jobbet var inte riktigt som jag hade tänkt mig så istället för att sitta där och försöka ännu mer så tog jag och min chef beslutet att detta inte var rätt för mig. Synd verkligen för jag trivdes med kollegorna och rutinerna, men jag måste kunna försörja min familj. Jobbet var kul för jag älskar att prata med människor och när man får den där speciella kontakten med en kund så gör det att man orkar fortsätta. I slutändan har man ju fått en ny erfarenhet och säkert något man kan ta med sig till nästa jobb. Samma dag som jag slutade så ringde jag på ett annat jobb och fick komma till intervju nästa dag, här finns ingen rast och ro :) redan samma dag efter intervjun så hade jag gått vidare till sista och avgörande intervjun som är imorgon. Skall bli riktigt kul.

Jobbet är inom telecom, mobiltelefoni och bredband mot den norska marknaden. Administration, sälj och ordermottagning är precis det som jag vill arbeta med, helst också vara teamleader för en grupp människor. Jag skulle vara perfekt för det och det är det jag tänker bli. Det gäller bara att hitta jobbet som låter mig genomföra det.

Tänk om det blir nu?

Tankar

Det går bättre och bättre på jobbet, har sålt varje dag nu sedan jag började. Fick förlängning efter provperioden så nu har jag ett fast jobb :) känns konstigt men samtidigt väldigt kul. Har ganska udda kollegor men man måste nog vara det för att klara av det vi gör. Det är ett krävande jobb som behöver full fokus, hela tiden. Men ger man sitt allt så får man så mycket tillbaka.
Har nog aldrig jobbat så hårt i hela mitt liv som jag gör nu, är riktigt trött när jag kommer hem på dagarna. Är en skön trötthet i och för sig för då har man ju uträttat något. Något som är riktigt jobbigt dock är att jag inte träffar min familj så mycket nu, saknar dom verkligen. Helgerna är så korta känns det som och det är så mycket som skall hinnas med. Man får göra det bästa av situationen.

Är så stolt över min fru som just nu är inne i en jobbig period men kämpar så otroligt mycket, I love her more than life itself. Jag gör allt för att underlätta hennes vardag och jag tycker faktiskt att jag lyckas med det. Finns inga ord som beskriver hur mycket hon ställt upp för mig och äntligen är det ombytta roller om jag får uttrycka mig så. Livet har en förmåga att bita dig i arslet när du minst anar det. Allt kommer bli bra, det får ta den tid det tar.

Och jag kommer finnas där hela tiden.

Begravning

Det blev en vacker begravning trots allt, fint väder och många fina blommor. När man kom in i kyrkan så kändes det fridfullt och tyst, längst fram stod ett bord med en bild och några saker som han hade hade gjort. Han gillade att måla, snickra och skriva. Urnan som var gjord i trä stod längst bak på bordet och ärligt talat så kändes det bättre med en urna än en kista, hade varit mycket jobbigare att veta att han låg i en trälåda framför en. Jag och min fru satt längst fram bredvid min mamma, hon grät självklart hela tiden så jag stöttade henne under hela begravningsakten. Tog en stund för mig själv innan allt började och gick runt på kyrkogården, det brast för mig flera gånger. Verklighetskänslor blandat med overklighetskänslor snurrade runt i kroppen, tur att min underbara fru var med och fångade upp mig. Tillbaks inne i kyrkan satte allt igång med personliga ord från prästen samt några psalmer, jag är inte troende men rycktes ändå med i stämningen. Man hörde gråt lite varstans, mest från mamma som jag flera gånger kramade om för att visa att jag fanns som stöd. Hon har tackat mig flera gånger efteråt för det, inte för att det behövs för min del. Men hon känner väl att eftersom han stod så fruktansvärt nära mig så hade jag kanske behövt samma stöd.

Jag fick förfrågan om att bära huvudblomman som var formad som ett hjärta ner till graven och det kändes så rätt att jag tackade ja direkt. Mamma gick framför med urnan. Väl där nere samlades alla runt graven och urnan sänktes mer i marken. Sedan la alla sina blommor runt omkring. Det som jag trodde skulle bli det jobbigaste blev det lättaste, det var så fint att se alla människor som brydde sig om honom säga farväl. Han påverkade så många människor och satte verkligen avtryck. Blir så ledsen när jag tänker på hur hans liv slutade men samtidigt på hur hans liv skulle ha slutat. Vad hade man valt? Ett liv på ett sjukhus med mycket lidande eller en snabb död utan lidande? Svårt det där. Man vill ju ta avsked på det traditionella sättet men hur hjälper det den som är döende?
Efter själva gravsänkningen åt vi mat på församlingshemmet och där kom en del skratt fram, skönt att få prata lite och minnas honom på olika sätt. Alla har ju sin personliga historia med honom så det var intressant. Själv minns jag alla våra fisketurer och alla våra tvspels stunder, det är så jag tänker minnas honom. Han var så fruktansvärt viktig för mig, tänk att det alltid skall vara så att man inte säger sådant till någon när denne är i livet utan att det alltid kommer fram efteråt när det är försent. Men det är väl typiskt svenskt. Jag menar hur många gånger säger man jag älskar dig till sin respektive och hur många gånger säger man det till sina nära? Mest till den man lever med och nästan aldrig till anhöriga. Vad fel det är, men men det är ju upp till var och en hur man lever sitt liv.
När allt var slut åkte jag, min fru och svärmor till olycksplatsen och la en ros, känns fortfarande konstigt att vara där. Man ser spåren och även stängslet som är provisoriskt lagad samt träden bakom som blev knäckta av bilen. Ofattbart och överväldigande.
Kvällen spenderades framför tvn sittandes tätt tätt ihop med kvinnan i mitt liv.

Tankarna var på annat håll.

Nytt jobb

Vad skall man säga?, huvudet är fullt av information. Det nya jobbet är faktiskt grymt kul och spännande, sålde för första gången idag :) det var meningen att jag och 2 andra skulle börja, det blev bara jag. Så en intensiv utbildning i måndags för att sedan sätta igång i skarpt läge på eftermiddagen samma dag, tufft men lärorikt. Satte mig på min plats och bara plockade upp telefonen och började jobba, har pratat med så grymt många härliga människor under dessa dagar. Kul att ha rutiner nu och nya arbetskamrater, vi kommer även bli fler denna månaden då 3 till skall anställas. Kul!

Imorgon bli det en tung dag, min bonuspappa skall begravas. Min fru och svärmor har valt ut våra blommor, skönt att slippa göra det själv. Skulle nog inte klara av det. Saknaden efter honom är fortfarande så fruktansvärt stor, vattnas i ögonen när man tänker.

undra när det går över....

Livet

Trodde jag skulle vara mer nervös idag än jag är, konstigt faktiskt. Ok, detta är ju inget nytt för mig jobbmässigt men det är ju ändå en annan arbetsplats och andra rutiner. Kommer nog kännas mer imorgon innan man kommer dit, när man väl är där så är hjärnan fullt upptagen med annat. Nervositeten har gått över till adrenalin. Om allt går som det gjort på andra arbetsplatser så kommer jag nog inte få arbeta i skarp miljö imorgon utan snarare på tisdag eller onsdag, allt för att vara förberedd på alla möjliga scenarion. Att jobba som säljare mot privatpersoner är lite speciellt, jag har jobbat mycket mot företag och där är det en helt annan jargong.

Tycker det är lättare att hantera privatpersoner faktiskt, man kan prata på ett helt annat sätt. Sen alla härliga pratstunder man kommer få :) allt mellan himmel och jord. Har pratat med arga, glada, roliga, sjuka osv osv människor, ja allt. Har lärt mig väldigt mycket om livet och om olikheten mellan människor. Sådan tur att vi människor är olika, så tråkigt det skulle vara annars. Som en karusell istället för en berg och dalbana, det är åket som gör det värt att leva. Upp och ner, upp och ner istället för runt runt runt. Bättre. Visst, man kanske mår lite mer illa men man lär sig mer och kan till slut hantera det. Då växer man som människa och utvecklas. Är inte det livet går ut på?
Att försöka bli en bättre individ och att på något sätt försöka tillföra något bra? Man måste tro på något för att orka med, vissa tror på gud andra på något eget. Jag flyter bara med och tror på mig själv.

Och jag mår illa ibland jag med.

Begravning

Nu börjar nervositeten krypa i kroppen, en rolig vecka med ett fruktansvärt jobbigt slut är på väg. Först det nya jobbet som börjar på måndag som skall bli grymt roligt och spännande för att sedan avslutas med en begravning på fredagen. Mindre roligt. En större mängd människor som samlas när det är som jobbigast, när man verkligen skall ta farväl. Hatar det verkligen. Får i och för sig träffa mina underbara kusiner men hade helst gjort det under andra omständigheter. Idag slog det mig verkligen att jag aldrig kommer att få träffa honom igen, det kom som en blixt från en klar himmel. Som om man levt i en bubbla sedan olyckan för att helt plötsligt komma ur den, grät som fan. Tänk då hur det blir på fredag.
Barnen åker nu på söndag vilket också är grymt jobbigt, har varit så underbart att ha haft dom i 2 veckor. Älskar dom precis som om dom var mina egna. Vi har haft det så mysigt med god mat och mycket skratt. Nu är det tillbaks till allvaret igen.

Men det känns bra ändå faktiskt.

Nörd

Idag blev det ett besök i staden, helt fel dag igentligen för det är en högriskmatch idag men allt gick bra. Det skreks lite överallt men polisen verkade ha allt under kontroll. Tänk att åka ända från Stockholm bara för att bråka när man istället kan njuta av matchen, fattar inte. Tänk på alla rädda människor, speciellt barn som går förbi. Ibland kanske man skall tänka lite mer på andra än sig själv.
Det är kul att gå i gbg och titta, finns så många roliga affärer. Älskar att uppdatera mig om nya tekniska saker och klämma på dom :) jag är verkligen en nörd. En ny telefon är på gång med dual core och 3D utan att behöva ha speciella glasögon, helt otroligt. Skulle aldrig själv vilja ha en sådan men jag förstår folk som vill, den skall vara något i hästväg. Jag nöjer mig med min HTC Desire Z med fysiskt tangentbord, underlättar skrivandet något otroligt. Har haft iphone 3gs och även fyran men man blir väldigt låst när man använder äppleprodukter. Min telefon skall vara öppen och användarvänlig, precis som den jag har nu.
Android är verkligen ett bra opsystem, öppet och lätt. Med alla härliga appar så blir det fullständigt, testade till och med att göra en app själv och lyckades. My Cats app (självklart :) och blev riktigt nöjd. Oj, nu blev jag helt plötsligt ännu mer nördigare..

Och jag älskar det!

Lunch

Vi var på lunch hos min pappa och hans fru idag, alltid lika trevligt och avslappnat. Grillad kycklingfilé med ugnspotatis gjorde besöket ännu mer trevligare, hemmagjord rabarbersaft till det toppade allt. Dom bor grymt fint med en härlig altan och det var faktiskt lite sol idag så vi stortrivdes. Åskan hördes i och för sig men väldigt långt bort och kom aldrig nära.
Vi pratade om allt och inget, pappa berättade lite om hur det var på hans jobb när han jobbade och hans fru lite om hur det var när hon jobbade. Alltid intressant att lyssna på för vilken skillnad det är på då och nu. Pappa berättade tex att på hans jobb fick dom anställa en råttfångare, alltså en som jobbade heltid med att fånga råttor. Vad vi skrattade, ingen av oss hade hört talas om något sånt. Det var en mycket trevligt stund som uppskattades av oss alla.

Annars så har dagen varit lugn och sansad, det har regnat mycket hemma så alla våra blommor är grymt nöjda. Inte klokt vad stockroserna blommar, olika färger och stora. Mamma var över en stund och lämnade en dammsugare som hon inte behövde så frugan visade runt henne i trädgården. Hon blev imponerad. Kul!

Dags för lite slötittande på tvn.

Djur

Idag fick vi en ny familjemedlem, en hamster som lilltjejen köpte för sina egna pengar. Stort! :) Den är så grymt söt och väldigt social redan. Hon har inrett buren med spån, en tunnel och en låda med ingång, den stortrivs. Vi har haft hamster förut så vi är ganska vana och vet hur kul det är. Bra att lära sig hur man tar hand om djur, har man nytta av.
Vi har ju 3 perserkatter sedan innan och dom är faktiskt vana vid smådjur, man kan självklart inte lita på dom och skulle aldrig lämna dom ensamma med hamstern utanför buren. Men dom stör inte och ligger inte och lurar vid buren när hamstern är i den. Skönt, skulle aldrig gått annars.

Djur har alltid varit viktigt för mig, har alltid på något sätt haft någon. Katt, hund, hamster, marsvin, chinchilla osv, en gång alla dom på samma gång :) det blev för mycket kan jag säga. Men det är katter som jag och min fru har fastnat för, och speciellt perser. Finns inga finare djur än dom, platta och söta. Som mest hade vi 5 st, låter ganska mycket men vårat hus är stort och en sak med perser är att deras humör är helt balanserat. 5 st perser tillsammans kommer överrens, iallafall gjorde våra det. Nu har vi bara 3 kvar efter att 2 blev sjuka och var tvungen att avlivas. 3 st med helt olika personligheter, Ozzy kan inte sova ensam på nätterna utan måste ha någon i familjen bredvid sig. Turbo älskar att ligga bredvid eller på en i soffan och Tösen grymtar som en minigris och äter gärna länge och ofta. Dom förgyller vardagen något otroligt och vi kommer allltid ha katt tror jag. Att komma hem och mötas av någon av dom när man öppnar dörren gör en lycklig.
Dom är så otroligt intelligenta och kan sina namn, när jag var yngre trodde jag att bara hundar kunde lära sig det. Så kul att ropa tex på Ozzy och så kommer han springande och tittar en i ögonen.

Dom blir nästan som människor.

Värme

Vilken varm dag, den tropiska värmen håller i sig. Även på kvällen/natten så är det över 20 grader ute, länge sedan det var så. Man skall inte klaga i och för sig men det blir ju inte lättare att somna.. får väl sova nere i källaren inatt där det är svalt och skönt :)
Dom här nätterna påminner om dem på kanarieöarna då jag sov på balkongen för värmens skull, då hade vi ändå ac på rummet men vad hjälpte det? Jaja, bara att bita ihop. Det har varit en härlig sommar faktiskt, vädermässigt sådär men vissa dagar har varit underbara. Jag och min fru älskar blommor så lite regn här och var är bara tacksamt för trädgården. Och vilken trädgård vi fått, så kul att se resultaten av allt slit. Till och med grannarna kommer över och ger komplimanger, kul! Stoltast är vi över våra stockrosor som är grymt svåra att odla, men vi har lyckats. Att se min frus ansikte skina upp när hon tittar på dom är värt allt som finns.

Det är värt precis allt..

Musik

Musik har alltid varit en viktig del av mitt liv, lyssnar varje dag, kan inte leva utan det. När jag var runt 12 fick jag en gitarr av en granne och blev fast direkt. Tog privatlektioner av en härlig hårdrockare från ett känt band och han lärde mig allt som man behöver veta. Kommer ihåg att i början av 90-talet så spenderade jag minst 1 gång i veckan hemma hos honom och sen spelade man själv hemma tills nästa lektion. Lärde mig rätt många låtar genom honom och gav mig grunden till min fortsatta utveckling.
Ett band bildades med mig som sångare och låtar skrevs. Vi spelade på olika ställen runt om i göteborg, även i tävlingar där en gav en vinst att spela in en demo-cd. Fatta vad häftigt det var att få gå in i en riktig studio och spela in egna låtar, på riktigt. 3 låtar som vi fixade över på cd, har kvar den än idag. Vi fick även vara med på en samling med massa andra band, Partillerocken.
Bandet rann tyvärr ut i sanden men jag minns faktiskt den tiden med ett leende, trots allt. Ett av väldigt få minnen från min barndom som ger mig glädje.

Nu spelar jag mest för mig själv, skriver låtar och sjunger :) som sagt, musik är viktigt och får mig att slappna av. När Lp tiden begav sig så köpte jag allt inom hårdrock som jag hittade, just den musikstilen har betytt så fruktansvärt mycket för mig. Ett band speciellt - W.A.S.P. - lyssnar jag fortfarande på nästan varje dag. Musiken gjorde så att jag kunde fly från allt det jobbiga och bara få finnas... finnas i stillhet en stund. Kalla det att fly men ärligt talat så var jag på flykt. Flykt undan alla som tog ut sin frustration på mig.
Jag är allätare inom musik, hårdrock, rock, pop, hiphop, klassisk, trance osv osv jag lyssnar på allt. Det ger mig näring och livsglädje. Tycker att Spotify är något av det bästa som uppfunnits, grupper som man hade på lp men som på något sätt försvunnit under åren hittar man där. Helt otroligt. Glamrockaren i mig njuter när Ratt spelas högt, eller danskillen i mig när Robyn spelas. Samma när dödsmetallgruppen Type O Negative startar sin ljuvliga musik. Ja, ni förstår. Nu tar jag med mig Spotify i min mobil också, precis överallt. Finns låtar som gör att ögonen vattnas..

"Raindrops taste like tears... without the pain"

En intressant dag

Ja vad säger man, 5 timmar på Gekås gör en ganska trött :) men helvete vad intressant det var. Ingen kö in så allt gick smärtfritt. Trodde verkligen det skulle vara en enormt lång kö för så många bilar har jag nog aldrig sett på ett och samma ställe. Inne däremot var det folk, ganska enormt mycket folk och alla skulle självklart vara i vägen för en. Alla beter sig som om det var den enda billiga affären som finns och slänger sig fram till varorna. Ganska kul att se men väldigt jobbigt för hjärnan. Allt man sett på Kanal 5 stämmer verkligen, det är många konstiga människor som handlar där.
Jag och frugan gick tillsammans medans lilltjejen och hennes kompis strosade runt själva, vad kul dom hade. Är man 13 år så kan det vara grymt jobbigt att gå hela tiden men vi var tröttare än dom. Man börjar väl bli gammal... dom fyllde sin vagn duktigt :)
Pausen blev mat på en kebabrestaurang vilken var en besvikelse för maten var sådär, jaja colan gav med sitt koffein en välbehövlig kick. Tillbaks in i dimman med ny energi, vi lyckades faktiskt slarva bort våran kundvagn en stund så kundtjänst fick ropa ut numret på den. Inte lite pinsamt. Till slut hittade vi den och inget var urplockat.

Gekås har verkligen allt, alltså allt.. vilken skillnad det var från när man var liten och jobbade sig runt. Men så är det ju, allt utvecklas. Har för mig att det bara var enplans då, nu är det typ 3 våningar eller fler. Boris har lyckats ganska bra må jag säga. Tyvärr ingen Morgan och hans polare men heller inget kamerateam. Ut ur gekås var inte heller någon tidskrävande uppgift, många kassor - lite kö. Trots allt åkte vi hem med ett leende på våra läppar.

Min fru är verkligen en fantastisk kvinna.

Bil

Blir ett kort inlägg idag, måste försöka sova några timmar innan resan imorgon. Brukar inte somna innan 2 på nätterna men får hoppas att tröttheten kommer tidigare.
Bilen är dammsugen, tvättad och allmänt städad, otroligt vad mycket saker bilen samlar på sig :) pennor, pengar, dryckeslock, kvitton osv.. den hade det mesta. Det bästa var nog det mycket gamla godiset som hade klibbat fast sig i baksätet, man undrar verkligen hur länge den suttit där. Eller vill man veta det? En sak till som var roligt var att kolla på gamla kvitton och minnas vad man var/gjorde just det datumet. Statoil nere i skåne eller varför inte ett kvitto från Halmstad, vi är ju ganska beresta ändå.

Imorgon så berättar jag mer om Ullared.

Ullared

Vädermässigt är denna sommar katastrof, det slutar ju aldrig att regna. Tur att det vankas en Ullared tur snart :) tycker det är kul att vara där och hitta alla möjliga och omöjliga saker. Vissa saker är ju ren skit men ibland så kan man verkligen göra fynd. Tyvärr så gör ju vädret att det inte blir färre folk så det är bara att förbereda sig att kön kommer bli lååång. Både in och ut. När man väl kommit in så brukar det kännas lättare.
Det var faktiskt längesedan vi var där nu och vad man sett på tv så har mycket förändrats. Nya avdelningar, nytt café osv.. spännande. Tror det blir ett besök på elektronikavdelningen också *blink* *blink*. Något många glömmer är att det även finns affärer utanför också, många ganska intressanta att besöka. Det har blivit en ganska enorm köpstad.
Kommer ihåg när jag var liten då det var typ bara Ullared och något grillställe där man kunde äta. Vilken skillnad från nu med restauranger, snabbmat osv.. undrar vad ullaredsborna tycker om det? Blir ju självklart jobbtillfällen men till vilket pris? Jaja, vi tycker det är kul iallafall..

Har följt Norge händelserna och även läst hans manifest, tänk att ha planerat detta i 9 år och inte blivit upptäckt. Det han skriver är mycket svårt att ta in, man känner verkligen hans ondska och förvirrade tankar. Han hade ju till och med planerat att åka fast för att kunna fortsätta spridandet av sitt sjuka budskap. Sen att man överhuvudtaget så lätt kan få tag på material och dylika saker går över mitt förstånd, borde vara förbjudet. Men då får man ju förbjuda lagliga saker, svår balansgång det där. Hoppas att det blir djupare kontroller av saker efter detta så att det aldrig aldrig händer igen.

Mina tankar går till offren, anhöriga och det norska folket.

Ljuspunkt

Mitt i all sorg så blev det en ljuspunkt idag, barnen kom. Våran 2 veckors semester börjar idag, skall bli så underbart. Blir lite småutflykter som ullared och arosfortet bland annat. Tyvärr ingen gran canarie utflykt denna sommar men men, man får göra det bästa av det man har :)
Lilltjejen hade många tankar ang. norge händelserna, skönt att man kan prata om det. Hade varit värre om hon höll det inom sig. En sådan gärningsman förstör ju inte bara för anhöriga utan även för väldigt många människor runt om i världen som blir rädda. Till exempel efter Engla händelsen så fick hon svårt att sova och blev allmänt rädd, det sitter kvar lite fortfarande. Nu är det barn inblandade igen och då är det viktigt att vara lyhörd och känna igen signalerna.

Annars rullar allt på tycker jag, bilen är lagad, frugan mår bättre och bättre och snart så börjar jag jobba. Kommer bli en spännande höst med nya kollegor och nya rutiner. Känner faktiskt ingen nervositet än men det kommer. Viktigt att känna det innan. Livet kanske vänder till det bättre nu, efter många jobbiga år så kanske man kan få andas ut lite.

En sak är säker, jag gör mitt bästa.

Svårt att förstå

Gårdagen spenderades framför tvn och nyhetssändningarna ang. de fruktansvärda händelserna i Norge. Jag och min fru grät när det kom fram hemskare och hemskare nyheter. Man har svårt att förstå, förstå den ondska som finns. Så många ungdomar som aldrig fick chansen att växa upp, aldrig fick skapa något eget. Även de ungdomar som överlevde lider man med, tänk på tryggheten som togs ifrån dom. Att se en människa man borde kunna lita på bli en helt annan måste rubba den tillförliten under en väldigt lång tid.
Händelserna innan med bomben som sprängdes var bara det för mycket. Man trodde ju att något så här stort aldrig skulle inträffa i skandinavien, att vi var någorlunda befriade från sådant. Detta kommer ju förändra allt, friheten och demokratin har fått sig en törn.
Hur kan detta få hända tänker man, hur kan man planera något sånt här? Vad är det som rör sig i en människa när man gör detta? Svåra frågor som vi förhoppningsvis kommer få svar på. Om jag tar mig själv som ett exempel, jag får dåligt samvete om jag tar död på en fluga. Så långt sträcker jag mig. Detta handlar om över 90 människor... Ungdomar och vuxna.. stackarna. De anhöriga kommer att leva i en bubbla ett bra tag framöver, deras liv är för alltid förändrat. Allt för att en människas ideologi inte stämde överens med offrens. Allt för att en människas frustration gick ut över helt oskyldiga människor. Man blir mållös.

Och rädd.

Jobb

Jag erkänner, jag är en tekniknörd. Vill gärna ha det senaste inom mobil, data osv. Ända sedan jag fick min Commodore 64 så har jag varit fast :) älskar att hålla på med datorer. Plocka isär dom, uppgradera dom och lära mig mer om dom. Samma med mobiler, fick min första ganska tidigt och har varit fast sedan dess.
Och jag är riktigt bra på teknik, förstår det till fullo. Många har genom åren kommit till mig med frågor och även med reparationsarbeten. Jag svarar och jag reparerar, för jag tycker det är så kul. Något som jag ångrar är min utbildning till konditor, varför valde jag den och inte något inom it/teknik?
Svaret är väl att när man skall välja inriktning så vet man nog inte riktigt vad man vill bli, man är för ung helt enkelt. Det man trodde man ville bli blev helt enkelt ointressant med tiden. Därför står jag här med en helt meningslös utbildning och sysslar med det jag igentligen vill jobba med som en hobby. Visst, hade kanske kunnat omskola mig men att sätta sig i skolan igen, som var den värsta tiden i mitt liv, var helt otänkbart.
Nu skall jag börja jobba som innesäljare igen, ett jobb som igentligen kanske inte passar mig men vad gör man? Det är det enda som jag vet jag kan. Behöver ingen utbildning, bara en bra röst och en förståelse för kunden. Jag är bra på det, det vet jag. Brukar ha dom bästa resultaten men till vilket pris igentligen?
Min dröm är att hitta det perfekta jobbet för mig, någongång kanske jag gör det. Tills dess är det bara att bita ihop och ta det som erbjuds. Att ha en hög lön intresserar mig inte så mycket faktiskt, rutin och trivsel är viktigare för mig.
Detta jobb som jag fått nu kanske är det perfekta för mig, det vet jag ju inte än. Men jag kan lova att jag kommer göra mitt bästa, för min fru och barnens skull. Dom är värda allt, precis allt.

Det kanske är min tur nu.

Trädgård

Har varit en bra dag idag, bilen inlämnad på lagning och ett besök från svärmor. Blev en god middag och mer prat. Hallonplockning och vinbärsplockning från trädgården gjorde så att vi har en massa bär att frysa in, min fru älskar att göra saft och sylt. Nu blommar ju inte flädern men när den gör det plockar vi som satan och har saft till nästa säsong. Flädersaft är något av det godaste jag vet. Inte så hälsosam kanske men men..
Något som vi är grymt stolta över i år är att vi har fått stockrosor att växa och blomma ut, något som är vanligare nere i Skåne. Kul att se resultat :)
I år har vi även odlat vitlök, sockerärtor, sallad och potatis. Helt otroligt vad mycket godare det blir med egenproducerat än köpt. Något jag inte förstår dock är krusbär, dom är alltid sura hur man än gör. Finns väl något knep, undviker dom tills dess. Som ni förstår så finns det många saker i trädgården att ta vara på, även om det ligger mycket arbete bakom.

Naturen har så grymt mycket att ge.

Barn

Vaknade halv tolv idag. Händer inte ofta kan jag säga men behövde väl det. Iofs är jag uppe på nätterna men brukar ändå vakna tidigt. Frugan köpte med sig frukost hem efter jobbet så det blev en riktigt bra morgon/eftermiddag. Man kan inte ha en bättre fru :) otroligt omtänksam och snäll. Resten av dagen fram till nu spenderades hos svärmor där middag åts och kaffe dracks. Älskar verkligen att vara där, lugn och ro. Vi pratade om barndom och allmänt om barn, jag klarar av det nu för tiden. En av nackdelarna med den cancern jag hade är att chansen för att kunna få barn är nästan lika med noll efter att jag blev frisk.

Min fru och jag har försökt få barn i över 8 år nu, även 3 försök på ivf ingår där utan resultat. Man har fått förlika sig med tanken av att man aldrig kommer få hålla sitt eget kött och blod. Nu är jag ju inte helt barnlös för min fru har 2 barn sedan tidigare som jag ser som mina barn. Men tänk att få höra någon ropa pappa till en, ja ni förstår. Längtan efter någon egen kan bli fruktansvärt stor ibland men jag har fått hjälp med att hantera dom tankarna.

Livet är ju ganska komplicerat.

Ett första inlägg

Har länge funderat på att liksom börja skriva av mig men inte hittat rätt sätt. Har testat att blogga förut men det blev för jobbigt. Nu känner jag att det är rätt och kommer här dela mina tankar, upplevelser...osv. Skriver inte för andra utan enbart för mig själv som en slags självterapi. Om andra läser så är det en bonus och kanske en mer förståelse för hur jag funkar. Det var längesedan jag slutade tycka synd om mig själv och även se mig som ett offer. Detta har varit vändpunkten och mitt sätt att äntligen gå vidare.

Det har varit mycket jobbiga veckor. Den 29 juni körde min bonuspappa ihjäl sig, vi stod varandra mycket nära så hela min värld rubbades. Han var mycket sjuk sista tiden innan olyckan så han hade inte klarat sig länge till i och för sig men chocken att veta hur han dog är överväldigad. Kanske var det bättre att det gick så snabbt så han slapp lidandet men det är en dag man aldrig kommer att glömma.
Det var meningen att efter olyckan så skulle jag identifiera honom men när det skulle ske så var han för skadad. Det var bättre att minnas honom som han var. Ett beslut som jag idag tackar för. Jag har i mitt huvud gått igenom hur det kunde hända och hur det var för honom. Att kl 4 på morgonen få för sig att vad vi tror åka och köpa cigaretter för att sedan förhoppningsvis dö framför ratten, åka av vägen och volta med bilen är mycket svårt att ta in. Varför jag skriver förhoppningsvis är för att det är det jag hoppas på, så att han inte hann känna något. Mycket förvirring och mycket tankar. Sorgen och saknaden efter honom är otroligt stor.

Tänk vad livet kan ändras på sekunden. Ena stunden läser man tidningen, andra stunden får man telefonsamtalet.