Nytt jobb

Detta jobb känns så rätt, kommer att jobba med sådant som jag verkligen gillar. Sen att man kommer att rikta sig mot kapitalstarka norska företag är ju något som hjälper en del :) tänk om jag hittat rätt denna gång, tänk om detta är det som jag letat efter. Hur som helst så blir det nya rutiner och nya kollegor, grymt kul!
Min fru blev så glad att hon började gråta när jag berättade att jag fått jobbet och sa att jag verkligen är värd ett sådant jobb. Att hon mår bra är det viktigaste för mig, nu har jag något som kan ge en stadig inkomst. Sedan att hon är stolt över mig känns riktigt bra ;) det är ju så att mår hon bättre så mår jag bättre. Jobbet startar troligen i slutet av nästa vecka för att sedan veckan efter bli utbildad, nya erfarenheter och nya kunskaper. Det som känns så jäkla kul är att det inte bara är sälj utan det är också all administration, precis sådant som jag vill göra. Att även få höra att det finns utvecklingsmöjligheter så börjar fantasin att flöda, jag siktar ju på ett chefsjobb i slutändan.
Kommer bli en mycket intressant tid framöver.

Annars så funkar det bra hemma, frugan mår bättre och bättre tycker jag. Självklart har hon sämre dagar men inte lika ofta längre. Stolt över henne. Barnen har börjat skolan och självklart är det mycket nytt för dom, brukar ju vara så. Vi finns där och lyssnar när dom vill berätta. Tonårstiden är ju svår och komplicerad, man får försöka göra den lite lättare för dom på något sätt. Det handlar ju om att hitta sig själv och sina intressen.

Själv hade jag behövt all hjälp jag kunnat få men inte fick.

Förändring

Jobbet var inte riktigt som jag hade tänkt mig så istället för att sitta där och försöka ännu mer så tog jag och min chef beslutet att detta inte var rätt för mig. Synd verkligen för jag trivdes med kollegorna och rutinerna, men jag måste kunna försörja min familj. Jobbet var kul för jag älskar att prata med människor och när man får den där speciella kontakten med en kund så gör det att man orkar fortsätta. I slutändan har man ju fått en ny erfarenhet och säkert något man kan ta med sig till nästa jobb. Samma dag som jag slutade så ringde jag på ett annat jobb och fick komma till intervju nästa dag, här finns ingen rast och ro :) redan samma dag efter intervjun så hade jag gått vidare till sista och avgörande intervjun som är imorgon. Skall bli riktigt kul.

Jobbet är inom telecom, mobiltelefoni och bredband mot den norska marknaden. Administration, sälj och ordermottagning är precis det som jag vill arbeta med, helst också vara teamleader för en grupp människor. Jag skulle vara perfekt för det och det är det jag tänker bli. Det gäller bara att hitta jobbet som låter mig genomföra det.

Tänk om det blir nu?

Tankar

Det går bättre och bättre på jobbet, har sålt varje dag nu sedan jag började. Fick förlängning efter provperioden så nu har jag ett fast jobb :) känns konstigt men samtidigt väldigt kul. Har ganska udda kollegor men man måste nog vara det för att klara av det vi gör. Det är ett krävande jobb som behöver full fokus, hela tiden. Men ger man sitt allt så får man så mycket tillbaka.
Har nog aldrig jobbat så hårt i hela mitt liv som jag gör nu, är riktigt trött när jag kommer hem på dagarna. Är en skön trötthet i och för sig för då har man ju uträttat något. Något som är riktigt jobbigt dock är att jag inte träffar min familj så mycket nu, saknar dom verkligen. Helgerna är så korta känns det som och det är så mycket som skall hinnas med. Man får göra det bästa av situationen.

Är så stolt över min fru som just nu är inne i en jobbig period men kämpar så otroligt mycket, I love her more than life itself. Jag gör allt för att underlätta hennes vardag och jag tycker faktiskt att jag lyckas med det. Finns inga ord som beskriver hur mycket hon ställt upp för mig och äntligen är det ombytta roller om jag får uttrycka mig så. Livet har en förmåga att bita dig i arslet när du minst anar det. Allt kommer bli bra, det får ta den tid det tar.

Och jag kommer finnas där hela tiden.

Begravning

Det blev en vacker begravning trots allt, fint väder och många fina blommor. När man kom in i kyrkan så kändes det fridfullt och tyst, längst fram stod ett bord med en bild och några saker som han hade hade gjort. Han gillade att måla, snickra och skriva. Urnan som var gjord i trä stod längst bak på bordet och ärligt talat så kändes det bättre med en urna än en kista, hade varit mycket jobbigare att veta att han låg i en trälåda framför en. Jag och min fru satt längst fram bredvid min mamma, hon grät självklart hela tiden så jag stöttade henne under hela begravningsakten. Tog en stund för mig själv innan allt började och gick runt på kyrkogården, det brast för mig flera gånger. Verklighetskänslor blandat med overklighetskänslor snurrade runt i kroppen, tur att min underbara fru var med och fångade upp mig. Tillbaks inne i kyrkan satte allt igång med personliga ord från prästen samt några psalmer, jag är inte troende men rycktes ändå med i stämningen. Man hörde gråt lite varstans, mest från mamma som jag flera gånger kramade om för att visa att jag fanns som stöd. Hon har tackat mig flera gånger efteråt för det, inte för att det behövs för min del. Men hon känner väl att eftersom han stod så fruktansvärt nära mig så hade jag kanske behövt samma stöd.

Jag fick förfrågan om att bära huvudblomman som var formad som ett hjärta ner till graven och det kändes så rätt att jag tackade ja direkt. Mamma gick framför med urnan. Väl där nere samlades alla runt graven och urnan sänktes mer i marken. Sedan la alla sina blommor runt omkring. Det som jag trodde skulle bli det jobbigaste blev det lättaste, det var så fint att se alla människor som brydde sig om honom säga farväl. Han påverkade så många människor och satte verkligen avtryck. Blir så ledsen när jag tänker på hur hans liv slutade men samtidigt på hur hans liv skulle ha slutat. Vad hade man valt? Ett liv på ett sjukhus med mycket lidande eller en snabb död utan lidande? Svårt det där. Man vill ju ta avsked på det traditionella sättet men hur hjälper det den som är döende?
Efter själva gravsänkningen åt vi mat på församlingshemmet och där kom en del skratt fram, skönt att få prata lite och minnas honom på olika sätt. Alla har ju sin personliga historia med honom så det var intressant. Själv minns jag alla våra fisketurer och alla våra tvspels stunder, det är så jag tänker minnas honom. Han var så fruktansvärt viktig för mig, tänk att det alltid skall vara så att man inte säger sådant till någon när denne är i livet utan att det alltid kommer fram efteråt när det är försent. Men det är väl typiskt svenskt. Jag menar hur många gånger säger man jag älskar dig till sin respektive och hur många gånger säger man det till sina nära? Mest till den man lever med och nästan aldrig till anhöriga. Vad fel det är, men men det är ju upp till var och en hur man lever sitt liv.
När allt var slut åkte jag, min fru och svärmor till olycksplatsen och la en ros, känns fortfarande konstigt att vara där. Man ser spåren och även stängslet som är provisoriskt lagad samt träden bakom som blev knäckta av bilen. Ofattbart och överväldigande.
Kvällen spenderades framför tvn sittandes tätt tätt ihop med kvinnan i mitt liv.

Tankarna var på annat håll.

Nytt jobb

Vad skall man säga?, huvudet är fullt av information. Det nya jobbet är faktiskt grymt kul och spännande, sålde för första gången idag :) det var meningen att jag och 2 andra skulle börja, det blev bara jag. Så en intensiv utbildning i måndags för att sedan sätta igång i skarpt läge på eftermiddagen samma dag, tufft men lärorikt. Satte mig på min plats och bara plockade upp telefonen och började jobba, har pratat med så grymt många härliga människor under dessa dagar. Kul att ha rutiner nu och nya arbetskamrater, vi kommer även bli fler denna månaden då 3 till skall anställas. Kul!

Imorgon bli det en tung dag, min bonuspappa skall begravas. Min fru och svärmor har valt ut våra blommor, skönt att slippa göra det själv. Skulle nog inte klara av det. Saknaden efter honom är fortfarande så fruktansvärt stor, vattnas i ögonen när man tänker.

undra när det går över....

Livet

Trodde jag skulle vara mer nervös idag än jag är, konstigt faktiskt. Ok, detta är ju inget nytt för mig jobbmässigt men det är ju ändå en annan arbetsplats och andra rutiner. Kommer nog kännas mer imorgon innan man kommer dit, när man väl är där så är hjärnan fullt upptagen med annat. Nervositeten har gått över till adrenalin. Om allt går som det gjort på andra arbetsplatser så kommer jag nog inte få arbeta i skarp miljö imorgon utan snarare på tisdag eller onsdag, allt för att vara förberedd på alla möjliga scenarion. Att jobba som säljare mot privatpersoner är lite speciellt, jag har jobbat mycket mot företag och där är det en helt annan jargong.

Tycker det är lättare att hantera privatpersoner faktiskt, man kan prata på ett helt annat sätt. Sen alla härliga pratstunder man kommer få :) allt mellan himmel och jord. Har pratat med arga, glada, roliga, sjuka osv osv människor, ja allt. Har lärt mig väldigt mycket om livet och om olikheten mellan människor. Sådan tur att vi människor är olika, så tråkigt det skulle vara annars. Som en karusell istället för en berg och dalbana, det är åket som gör det värt att leva. Upp och ner, upp och ner istället för runt runt runt. Bättre. Visst, man kanske mår lite mer illa men man lär sig mer och kan till slut hantera det. Då växer man som människa och utvecklas. Är inte det livet går ut på?
Att försöka bli en bättre individ och att på något sätt försöka tillföra något bra? Man måste tro på något för att orka med, vissa tror på gud andra på något eget. Jag flyter bara med och tror på mig själv.

Och jag mår illa ibland jag med.

Begravning

Nu börjar nervositeten krypa i kroppen, en rolig vecka med ett fruktansvärt jobbigt slut är på väg. Först det nya jobbet som börjar på måndag som skall bli grymt roligt och spännande för att sedan avslutas med en begravning på fredagen. Mindre roligt. En större mängd människor som samlas när det är som jobbigast, när man verkligen skall ta farväl. Hatar det verkligen. Får i och för sig träffa mina underbara kusiner men hade helst gjort det under andra omständigheter. Idag slog det mig verkligen att jag aldrig kommer att få träffa honom igen, det kom som en blixt från en klar himmel. Som om man levt i en bubbla sedan olyckan för att helt plötsligt komma ur den, grät som fan. Tänk då hur det blir på fredag.
Barnen åker nu på söndag vilket också är grymt jobbigt, har varit så underbart att ha haft dom i 2 veckor. Älskar dom precis som om dom var mina egna. Vi har haft det så mysigt med god mat och mycket skratt. Nu är det tillbaks till allvaret igen.

Men det känns bra ändå faktiskt.

Nörd

Idag blev det ett besök i staden, helt fel dag igentligen för det är en högriskmatch idag men allt gick bra. Det skreks lite överallt men polisen verkade ha allt under kontroll. Tänk att åka ända från Stockholm bara för att bråka när man istället kan njuta av matchen, fattar inte. Tänk på alla rädda människor, speciellt barn som går förbi. Ibland kanske man skall tänka lite mer på andra än sig själv.
Det är kul att gå i gbg och titta, finns så många roliga affärer. Älskar att uppdatera mig om nya tekniska saker och klämma på dom :) jag är verkligen en nörd. En ny telefon är på gång med dual core och 3D utan att behöva ha speciella glasögon, helt otroligt. Skulle aldrig själv vilja ha en sådan men jag förstår folk som vill, den skall vara något i hästväg. Jag nöjer mig med min HTC Desire Z med fysiskt tangentbord, underlättar skrivandet något otroligt. Har haft iphone 3gs och även fyran men man blir väldigt låst när man använder äppleprodukter. Min telefon skall vara öppen och användarvänlig, precis som den jag har nu.
Android är verkligen ett bra opsystem, öppet och lätt. Med alla härliga appar så blir det fullständigt, testade till och med att göra en app själv och lyckades. My Cats app (självklart :) och blev riktigt nöjd. Oj, nu blev jag helt plötsligt ännu mer nördigare..

Och jag älskar det!

Lunch

Vi var på lunch hos min pappa och hans fru idag, alltid lika trevligt och avslappnat. Grillad kycklingfilé med ugnspotatis gjorde besöket ännu mer trevligare, hemmagjord rabarbersaft till det toppade allt. Dom bor grymt fint med en härlig altan och det var faktiskt lite sol idag så vi stortrivdes. Åskan hördes i och för sig men väldigt långt bort och kom aldrig nära.
Vi pratade om allt och inget, pappa berättade lite om hur det var på hans jobb när han jobbade och hans fru lite om hur det var när hon jobbade. Alltid intressant att lyssna på för vilken skillnad det är på då och nu. Pappa berättade tex att på hans jobb fick dom anställa en råttfångare, alltså en som jobbade heltid med att fånga råttor. Vad vi skrattade, ingen av oss hade hört talas om något sånt. Det var en mycket trevligt stund som uppskattades av oss alla.

Annars så har dagen varit lugn och sansad, det har regnat mycket hemma så alla våra blommor är grymt nöjda. Inte klokt vad stockroserna blommar, olika färger och stora. Mamma var över en stund och lämnade en dammsugare som hon inte behövde så frugan visade runt henne i trädgården. Hon blev imponerad. Kul!

Dags för lite slötittande på tvn.

Djur

Idag fick vi en ny familjemedlem, en hamster som lilltjejen köpte för sina egna pengar. Stort! :) Den är så grymt söt och väldigt social redan. Hon har inrett buren med spån, en tunnel och en låda med ingång, den stortrivs. Vi har haft hamster förut så vi är ganska vana och vet hur kul det är. Bra att lära sig hur man tar hand om djur, har man nytta av.
Vi har ju 3 perserkatter sedan innan och dom är faktiskt vana vid smådjur, man kan självklart inte lita på dom och skulle aldrig lämna dom ensamma med hamstern utanför buren. Men dom stör inte och ligger inte och lurar vid buren när hamstern är i den. Skönt, skulle aldrig gått annars.

Djur har alltid varit viktigt för mig, har alltid på något sätt haft någon. Katt, hund, hamster, marsvin, chinchilla osv, en gång alla dom på samma gång :) det blev för mycket kan jag säga. Men det är katter som jag och min fru har fastnat för, och speciellt perser. Finns inga finare djur än dom, platta och söta. Som mest hade vi 5 st, låter ganska mycket men vårat hus är stort och en sak med perser är att deras humör är helt balanserat. 5 st perser tillsammans kommer överrens, iallafall gjorde våra det. Nu har vi bara 3 kvar efter att 2 blev sjuka och var tvungen att avlivas. 3 st med helt olika personligheter, Ozzy kan inte sova ensam på nätterna utan måste ha någon i familjen bredvid sig. Turbo älskar att ligga bredvid eller på en i soffan och Tösen grymtar som en minigris och äter gärna länge och ofta. Dom förgyller vardagen något otroligt och vi kommer allltid ha katt tror jag. Att komma hem och mötas av någon av dom när man öppnar dörren gör en lycklig.
Dom är så otroligt intelligenta och kan sina namn, när jag var yngre trodde jag att bara hundar kunde lära sig det. Så kul att ropa tex på Ozzy och så kommer han springande och tittar en i ögonen.

Dom blir nästan som människor.