Nu börjar nervositeten krypa i kroppen, en rolig vecka med ett fruktansvärt jobbigt slut är på väg. Först det nya jobbet som börjar på måndag som skall bli grymt roligt och spännande för att sedan avslutas med en begravning på fredagen. Mindre roligt. En större mängd människor som samlas när det är som jobbigast, när man verkligen skall ta farväl. Hatar det verkligen. Får i och för sig träffa mina underbara kusiner men hade helst gjort det under andra omständigheter. Idag slog det mig verkligen att jag aldrig kommer att få träffa honom igen, det kom som en blixt från en klar himmel. Som om man levt i en bubbla sedan olyckan för att helt plötsligt komma ur den, grät som fan. Tänk då hur det blir på fredag.
Barnen åker nu på söndag vilket också är grymt jobbigt, har varit så underbart att ha haft dom i 2 veckor. Älskar dom precis som om dom var mina egna. Vi har haft det så mysigt med god mat och mycket skratt. Nu är det tillbaks till allvaret igen.
Men det känns bra ändå faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar